*

Det blir bara mörkare och mörkare ute nu. Och kallare för den delen. Det suger. Det blåser visserligen inte, och regnar inte heller. Men ändå.

Så kommer den där känslan. Sådär som man känner när hösten närmar sig. Trött hela tiden, ledsen, arg, allt suger, blahablahablaha. SLUTA MED DET. Det räcker att det varit fucked up ett halvår redan med känslorna. Man själv mår dåligt, de runt om en mår dåligt, saker förändras, nya vanor, nytt liv?

Jag vet inte. Jag trivs inte.. Jag är som jag brukar, jag trivs med de enskilda sakerna runtom mig. Men när man blandar ihop allt till ett här-och-nu så stämmer det inte alls. Allt känns bara jävligt fel, och jag kan inte känna mig särskilt glad över något. Visst, det kommer såna där bra stunder och såna där dåliga, men ofta är det en jävla gråzon som egentligen inte kan bestämma sig för om han ska va ljusare eller mörkare. Man vill ju gärna veta hur man mår?

Och hur fan ska man ta itu med saker när man inte vet vad som är fel? Imorgon ska jag utmana mig själv. Jag ska ha ett leende på läpparna hela jävla dagen och se om allt annat blir positivt om jag försöker vara det. 
Man vet ju aldrig..

Och nu då? Jag är på dåligt humör. Eller, jag är nere. Vad fan gör man då då? Dricker te och kedjeröker?
NEJ det hjälper fan inte. Ta nakenbilder på sig själv? JA lätt. (Värt att testa, brb.)

 Jag får väl överleva det här också. fuck you