*

Fyra jag känner har kärleksproblem. de mår jävligt dåligt.
En av dom har varit min bästa vän och jag vet inte var jag ska ta vägen när han säger att han inte vill leva.
Min bästa vän mår jävligt dåligt och det grundar sig i ett kärleksproblem, vill hjälpa, men hur?
En annan har mått dåligt väldigt länge.
En till har jag inte lika bra kontakt med längre och vet inte hur jag ska försöka hjälpa.

Kärlek+Vinter+2007 = Problem?

Vad fan finns det att göra? Jag vill inte bara sitta och titta på. Men säg mig, vad fan kan jag göra? Jag försöker vara där, lyssna, prata, få tankarna på annat håll. Men tankarna återvänder ändå sen.

Jag behöver vara där för dom, jag vill det, jag vill att dom ska må bra. Då mår jag bra.
Jag vill bara inte lägga mig i för mycket, vilket är lätt hänt. Vill inte heller ha nåt polisförhör, bara veta vad som hänt, och varför. Vill att de får ut vad de känner. Det brukar kännas bättre.

Jag hoppas de vet att det bara är att ta upp telefonen och ringa mig. För jag har alltid mobilen på. Vågar inte stänga av den ifall någon behöver mig och jag inte kan svara.

När jag pratat me dom så säger jag att det går över. Men jag vet att man inte tror på dom orden när man mår dåligt. Man vet att det kommer, men bryr sig inte. Man vill ju må bra nu. Man vill att allt ska bli bra nu. Inte att det ska gå över. Inte att det ska vara en lång process med tårar och att kämpa. Men så är det, livet.

Man kan inte gå igenom livet utan att stöta på mindre och större problem. Tyvärr. Och det går inte alltid att hjälpa... Hur mycket man än vill.

---

Idag mår jag faktiskt lite bättre. Fast jag skulle inte kalla det bra, men som sagt, inte heller dåligt.
Vill bara kura ihop med älskling och dricka varm oboy å spela Zelda. Kramas, retas, skratta. Kittla älskling fast han blir sur sen. Så tittar man på honom som om han var töntig för han e så sur.. Så börjar han le å sen skratta. Så blir han låtsassur. Så skrattar man igen. <3