*

Jag kände faktiskt att det var skönt att komma bort från sthlm. Det var kul i Filipstad, skönt att lägga ifrån sig sitt vanliga liv ett tag åt sidan. Var ute på äventyr idag också å träffade markus. det var kul också. Mestadels.

Jag kom och tänka på hur det var för några år sen, när jag var ute på massa äventyr hela tiden. Sa till mamma att jag var hos den eller den när jag egentligen var ute och festade sönder mig ellre träffade nån kille. Jag tror jag tycker om att äventyra. Jag är impulsiv, tycker om att bara åka iväg sådär helt plötsligt, eller göra nånting, köpa nånting. Jag gillar inte att leva likadant länge. Att göra samma saker dag ut och dag in. Sova i samma säng, äta samma mat, vara ute i samma väder, samma vänskapskrets.. Det ska bli nåt nytt ! Jag ska ut på nya äventyr nu. Jag vill förändra.

Jag tänker alltid på att leva här och nu, men det vill sig inte speciellt bra. Måste bryta rutiner, tänka fritt. Måste framförallt spendera mer tid med mig själv. Jag bryr mig inte speciellt mycket om mig själv, för jag tycker att jag mår bra när jag vet att de runt om mig mår bra. Men jag ska försöka sätta mig själv i första hand lite oftare.

Jag hatar när det finns saker man inte kan kontrollera. Jag vill kunna hindra att saker händer, att vänner mår dåligt, att förhållanden tar slut, att känslor åker bergochdalbana. Jga är mest rädd när folk dör/att folk ska dö. Jag är så sluten till andra att jag inte skulle klara mig själv.  Jag skulle bli ett svart hål. Mitt liv skulle bestå av depression och dystra tankar. Jag vill inte vara beroende av andra för att må bra. Men jag måste satsa mer på mig själv. Jag måste bygga upp ett självförtroende utan att det innebär bekräftelse från andra, men jag blir så osäker och rädd att jag ska göra fel, att jag inte ser bra ut, att jag säger fel, att jag gör fel helt enkelt. Därifrån kommer det att jag vill ha bekräftelse. Men jag har svårt att ta komplimanger. Det är lättast när man ser den andra personen, när man ser om det han/hon säger verkligen är ärligt eller om det är för att man ska må bra. Spontana komplimanger av de man inte brukar få det av, de är bäst. Eller när någon ser någon liten ändring man gjort, eller bara säger något de velat säga länge.

Jag har länge haft dåligt samvete över att jag varit ute å äventyrat så mycket med mitt liv, jag har festat, druckit sprit, började röka cigg, rökt annat, varit otrogen, legat me många och umgåtts i dåliga kretsar. Jag har rymt hemifrån över en dag för att komma bort. Men vet ni vad? Jag mår inte speciellt dåligt av det. Det är erfarenheter alltihop. Det jag mår mest dåligt är att ha umgåtts i fel kretsar och rymt hemifrån. Att jag legat med många vill många kalla mig slampa för, men jag anser inte det. Vissa gånger har det varit för att få bekräftelse men fler gånger för att jag inte velat nåt mer än sexuellt sätt. Jag älskar sex helt enkelt, kalla mig hellre nymfoman ^^

Snart slutar skolan också. Det vore skönt med en egen lägenhet efter det. Det skulle vara så mycket friare. Jag skulle kunna ta hem vem jag vill när jag vill, gråta flera timmar i sträck utan att oroa mig för att mamma ska komma in å fråga vad jag gör, prata i telefonen hela natten utan att någon ska tjata om telefonräkningen, skrika högt, slå i väggen och om jag bara vill vara ensam dra ut telefonkontakten och kunna ha den där tiden med mig själv som jag inte har.

Jag vill vara fri.